Bakgrund

Som tonåring uppfattades jag nog mest som lugn och ambitiös. Egentligen var jag väldigt sluten med stort självhat och höga krav på mig själv. Men det var svårt för min omgivning att se då jag gjorde allt för att dölja det. Vid 16-års ålder började jag skada mig själv för att upprätthålla min fasad utåt trots depressivitet och ångestattacker. Detta blev början på ett eskalerande självskadebeteende och ett sämre mående som ledde till självmordstankar och tillslut inläggning på barn- och ungdomspsykiatrins slutenvård. I samband med det fick jag medicinering och samtal hos en psykolog, men fortsatte ändå att må dåligt och började självsvälta, som senare utvecklades till bulimi. Genom åren har jag genomlevt flera suicidförsök och tampats med självdestruktivitet för att försöka kontrollera mina känslor.

 

Under 7 års tid träffade jag 8 olika terapeuter inom psykiatrins öppen- och slutenvård, på både barn- och vuxenpsykiatrin, samt fristående ätstörningsenhet. Jag behövde all hjälp jag kunde få, ändå lyckades jag inte bli fri min självdestruktivitet. Det var först när jag vid 23 års ålder fick min diagnos: emotionell instabil personlighetssyndrom som det vände. Först då kunde jag förstå mig själv och hitta de redskap jag behövde för att bli fri det fängelse jag så länge levde i.

 

 

 

Copyright © Johanna von Schedvin 2017